Vissa politiker skriver att de vill avskaffa det generella strandskyddet. De vill att strandskyddet endast ska gälla för av kommunerna utpekade sjöar och vattendrag. Lokala Haninge- & Stockholmspolitiker skriver att de vill att äganderätten ska vara absolut, d.v.s att den som äger marken själv ska få besluta om stranden. Det är möjligt att det bara beror på okunskap. Det framgår redan i Miljöbalken att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses. Bakgrunden till strandskyddet var en oro på 1930-talet att alla stränder skulle bebyggas. Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Kommuner beviljar
dispenser från strandskyddet utifrån Plan- och bygglagens regler. Länsstyrelsen tar emot överklaganden innan de sedan kan överklagas vidare till Mark- och Miljödomstolen samt Mark- och Miljööverdomstolen. Under 2018 överklagades 8 dispenser som godkänts av Haninge kommun. Kommunen förlorade i tre mål avseende byggnadslov och ett mål om en detaljplan. Det tycker vi i Haninge
Naturskyddsförening visar att kommunen inte följer försiktighetsprincipen som är grunden för Miljöbalken från 2009. Hittills har det 2019 kommit 6 domslut, 3 för och 3 emot kommunens bedömning. Intressant nog har en markägare i Haninge överklagat ett strandskydd ännu högre, och förlorat, hos Regeringen. Stödet för strandskyddet är alltså fortsatt starkt i Sverige. Naturskyddsföreningen i Haninge fortsätter bevakningen av strandskyddsdispenser och övriga miljöfrågor i detaljplaner i kommuner.